Psyksnack.se

Gäst


Författare Ämne: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?  (läst 1447 gånger)

0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Utloggad disela

  • Klass 2
  • **
  • Antal inlägg: 55
    • Visa profil
Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« skrivet: november 18, 2017, 21:54:05 PM »
Om så, hur gick det till?

Utloggad Aurelius

  • Klass 3
  • ***
  • Antal inlägg: 245
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #1 skrivet: november 26, 2017, 20:20:56 PM »
Ja det har man men sällan man får tack för det.

Utloggad Kenneth

  • You got me singing
  • Administratörer
  • Klass A
  • *****
  • Antal inlägg: 1.173
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #2 skrivet: november 28, 2017, 21:50:35 PM »
Massor med gånger. De viktigaste är dock när en kvinna med diabetes blev medvetslös i vänthallen på en busstation, en annan kvinna ramlade ihop framför mig när jag var inlagd på psyk 2005 när morsan gick bort, och jag hade gått ut för att röka. Sedan 1990 hjälpte jag en alkis när jag var på arbetspröving i Ö-vik, som ramlat och slagit skallen. Senaste händelsen var för ett år sedan vid den här tiden då en man på en gata i centrala stan ramlat ihop. Tog med de här exemplen för att jag är lite halvt stolt över att inte springa iväg om nån behöver akut hjälp...sen det här med att man har hjälpt kompisar och andra i andra former av nöd har jag ju. Men vill vara ödmjuk där, för jag har fått tagit emot lika mycket av den varan själv...ställer man upp för andra, ställer dom upp för en annan - om det är verkliga, medkännande vänner. Har inte jättemånga vänner, men dom jag har är guld värd!
Jag är ej utbildad läkare eller dylikt, så tipsen jag ger grundar sig enbart på teori och egen erfarenhet. Prata alltid med din läkare!

Utloggad Todo

  • Administratörer
  • Klass 5
  • *****
  • Antal inlägg: 704
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #3 skrivet: december 28, 2017, 22:10:22 PM »
Lever ett ganska skyddat liv på landet, så sällan hamnat i en sån situation att jag kunnat vara till någon nytta.
Enda jag kan komma på är att när jag varit i Stockholm har jag hjälpt folk i tunnelbanan. Någon gång på T-Centralen så blev någon yr och höll på att ramla omkull och jag hade sinnesnärvaro nog att springa fram och ta emot personen precis när den föll mot marken. Folk började till min förvåning att applådera. Också blivit nervös när folk legat orörliga länge och kollat att de är OK. Rädd att folk kvävs i sina egna spyor och liknande medan folk bara går förbi... Det har oftast visats sig vara alkisar som bara blir irriterade, men vågar inte chansa.

I övrigt har jag inte varit till någon större nytta. Har förmodligen räddat fler herrelösa djur än utsatta människor. Oroat mig för att jag inte är tillräckligt bra på första hjälpen och någon dag kommer att vara skyldig till död eller permanenta skador p.g.a. bristande kunskaper. Sambon får gå kurser på jobbet och har förklarat för mig en del.

 
« Senast ändrad: december 28, 2017, 22:13:40 PM av Todo »

Utloggad gorgen

  • Klass 3
  • ***
  • Antal inlägg: 234
  • Stolt psyksnackare!
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #4 skrivet: juni 26, 2018, 21:01:00 PM »
Massor med gånger. De viktigaste är dock när en kvinna med diabetes blev medvetslös i vänthallen på en busstation, en annan kvinna ramlade ihop framför mig när jag var inlagd på psyk 2005 när morsan gick bort, och jag hade gått ut för att röka. Sedan 1990 hjälpte jag en alkis när jag var på arbetspröving i Ö-vik, som ramlat och slagit skallen. Senaste händelsen var för ett år sedan vid den här tiden då en man på en gata i centrala stan ramlat ihop. Tog med de här exemplen för att jag är lite halvt stolt över att inte springa iväg om nån behöver akut hjälp...sen det här med att man har hjälpt kompisar och andra i andra former av nöd har jag ju. Men vill vara ödmjuk där, för jag har fått tagit emot lika mycket av den varan själv...ställer man upp för andra, ställer dom upp för en annan - om det är verkliga, medkännande vänner. Har inte jättemånga vänner, men dom jag har är guld värd!

Du är en fin man Kenneth...jag är lite likadan...har hjälpt alkisar, gamla som ramlat samt cyklister. Gick bakom en kvinna som cyklade och försökte svara i sin mobil, det gick..."obra". Jag var där tills ambulansen kom (vilken jag ringde in), hon hade förmodligen brutit sig. Chockad och ledsen förstås. Gick emellan ett bråk när två busar rök ihop, den ene hamnade på marken och fick mottaga sparkar och slag...dumt gjort dock, de hade ju kunnat bära vapen...agerar före och tänker efter ibland.

Utloggad gorgen

  • Klass 3
  • ***
  • Antal inlägg: 234
  • Stolt psyksnackare!
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #5 skrivet: juni 26, 2018, 21:04:41 PM »
En gång hörde jag ett jäkla liv inne på en sportbar och ett gallskrik...ut kommer en vansinnig snubbe dragandes en kvinna i håret efter sig...skrek en massa om otrohet och dyl. Gick då emellan och lösgjorde kvinnan, tillsammans med en gammal gubbe med keps, de andra stod och glodde som fån...fick då mottaga hotelser om att han minsann skulle komma tillbaka bla bla...då var pulsen lite hög efteråt.

Utloggad Kenneth

  • You got me singing
  • Administratörer
  • Klass A
  • *****
  • Antal inlägg: 1.173
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #6 skrivet: juni 27, 2018, 11:30:41 AM »
Massor med gånger. De viktigaste är dock när en kvinna med diabetes blev medvetslös i vänthallen på en busstation, en annan kvinna ramlade ihop framför mig när jag var inlagd på psyk 2005 när morsan gick bort, och jag hade gått ut för att röka. Sedan 1990 hjälpte jag en alkis när jag var på arbetspröving i Ö-vik, som ramlat och slagit skallen. Senaste händelsen var för ett år sedan vid den här tiden då en man på en gata i centrala stan ramlat ihop. Tog med de här exemplen för att jag är lite halvt stolt över att inte springa iväg om nån behöver akut hjälp...sen det här med att man har hjälpt kompisar och andra i andra former av nöd har jag ju. Men vill vara ödmjuk där, för jag har fått tagit emot lika mycket av den varan själv...ställer man upp för andra, ställer dom upp för en annan - om det är verkliga, medkännande vänner. Har inte jättemånga vänner, men dom jag har är guld värd!

Du är en fin man Kenneth...jag är lite likadan...har hjälpt alkisar, gamla som ramlat samt cyklister. Gick bakom en kvinna som cyklade och försökte svara i sin mobil, det gick..."obra". Jag var där tills ambulansen kom (vilken jag ringde in), hon hade förmodligen brutit sig. Chockad och ledsen förstås. Gick emellan ett bråk när två busar rök ihop, den ene hamnade på marken och fick mottaga sparkar och slag...dumt gjort dock, de hade ju kunnat bära vapen...agerar före och tänker efter ibland.
Tack, men nån fin människa på det sättet är jag inte. Det är bara det att jag lyckas hålla mig lugn i såna där situationer, konstigt nog. Och det är så självklart att man hjälper nån i nöd. Personen som ramlade och slagit skallen var en alkis vid en busshållplats, och jag mådde illa över vilket förakt en del människor uttryckte genom att inte hjälpa till, när han låg där med blod rinnande från skallen. Inte ens ambulanspersonalen behandlade honom korrekt tycker jag "jaha, ännu en alkis som ligger och skräpar..." tyckte jag dom tänkte....Eller så var dom bara professionella ...
Jag är ej utbildad läkare eller dylikt, så tipsen jag ger grundar sig enbart på teori och egen erfarenhet. Prata alltid med din läkare!

Utloggad gorgen

  • Klass 3
  • ***
  • Antal inlägg: 234
  • Stolt psyksnackare!
    • Visa profil
SV: Har du någonsin hjälpt en människa i nöd?
« Svar #7 skrivet: juni 27, 2018, 16:03:14 PM »
mm folk tycker inte synd om alkisar, men de är oxå människor. Nåns pappa eller farfar kanske...de har ju oxå varit redliga en gång men livet har gått utför...jag tycker det är självklart att man hjälper dem med de är ju människor! En kollapsade utanför där jag bor och jag var kvar och en tjej hämtade vätska och en filt och så kom ambulansen och de bara jaha har "johnsson" krökat till nu igen...det var lite dystert att höra, men vem vet de hade kanske att göra med honom varje dag...mm jag blir helt lugn och rationell i krissituationer, märkligt nog.